Och nu sitter vi här – 5 veckor av arbetslivserfarenhet inom industrin senare. Och dessutom med en hel del blandade känslor. Det känns däremot skönt att nu få lite sommarlov och kunna pusta ut lite, för att sedan ta nya tag inför hösten och mitt sista år på gymnasiet. Men det känns samtidigt sorgligt. Sorgligt på det sättet att jag ändå tycker det har varit riktigt roligt att jobba här, och vilka ska jag nu fika med kl. 14.00 varje vardag?
Jag vill tacka all personal och alla medarbetare på Contura Steel, för att jag har fått jobba hos och tillsammans med er. Ni är helt klart ett mycket härligt gäng! Och jag vill även rikta ett speciellt tack till Mats – den kollega som jag har spenderat mest tid att arbeta med. Jag vill tacka för de trevliga pratstunderna och för allt som du har lärt mig – bara av ditt rena och skära intresse.
Vi får helt enkelt se när vi ses igen – kanske redan på potatislovet i höst!? Men du, Jan-Ola, vi ses inte i jakttornet i alla fall.
//Josefin